Om psykoterapi
Psykoterapi kan lindra känslomässig ångest, minska oro, rädsla och depression m.m. Psykoterapeutisk behandling kan ge hjälp att hitta lösningar på problem i sitt liv, som att hantera besvikelse, sorg, familjeproblem och missnöje med jobb eller karriär. Psykoterapi kan även förändra ohjälpsamma sätt att tänka, känna och agera och öka förmågan att kunna arbeta produktivt och njuta av personliga relationer.

Psykoterapi förändrar även hjärnans biokemi i gynnsam riktning och kan förändra aktiveringsgraden av olika delar av hjärnan. Ett tydligt exempel är kroppens rädslosystem som kan sägas bestå av ett snabbt och ett litet långsammare system. Genom att processa stimuli i det litet långsammare systemet kan man göra det snabba systemet lite mindre ”trigger happy”, för att ge ett exempel. Läs gärna vidare om detta i tidigare blogginlägg

Det kan ofta vara svårt att själv komma fram till orsakerna till att man har börjat må psykiskt dåligt och ofta kan man känna både nedstämdhet och ångest och inte sällan också hög grad av stress. Tillsammans med psykoterapeuten eller behandlaren utarbetar man en s.k. konceptualisering som enkelt kan översättas till ”fallformulering” med ett enklare språk, som kan sägas bli själva planen för arbetet i psykoterapin.     

Psykoterapeut vs psykolog?
Det finns flera olika yrkesgrupper som arbetar med psykoterapi såsom kuratorer, psykologer, beteendevetare m.f.l. men den yrkesgrupp som har specialistkompetensen är den legitimerade psykoterapeuten som har en tre-årig påbyggnadsutbildning. För att reda ut detta har jag gjort en sammanställning över de olika yrkesgrupperna i denna film i länken nedan.  

(Citat av Diana Fosha grundare av psykoterapiformen AEDP)

Vilken terapi ska jag välja?
Jag har min grundutbildning i kognitiv beteendeterapi och har utbildning i flera olika psykoterapinriktningar i min specialistutbildning såsom kognitiv beteendeterapi (KBT), psykodynamisk psykoterapi (PDT), Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy (AEDP) och compassion fokuserad psykoterapi (CFT). Det innebär att jag kan använda olika ansatser beroende vilka problem och färdigheter patienten behöver hjälp med. Vilken ansats som väljs sker alltid i samråd med patienten. Även om mina patienter ofta uttrycker att de faktiskt inte bryr sig så särskilt mycket om vad det är för teorier som ligger bakom, utan mer bryr sig om ifall om det känns bra och fungerar, vill jag ändå lite kort redogöra för de olika psykoterapiformerna. (Beskrivningarna är hämtade ifrån http://www.samradsforum.se och http://www.sapu.se samt mina egna formuleringar.)

Kognitiv beteendeterapi
Kognitiva och beteendeinriktade terapier är ett paraplybegrepp för behandlingsmodeller som har gemensamt att de i teori och praktik integrerar inlärningspsykologi med kognitiv psykologi/teori och dess analys- och behandlingsmetoder. I vardagstal brukar man för enkelhetens skull använda begreppet kognitiv beteendeterapi (KBT) för samtliga modeller under paraplyet. Underliggande antaganden är att olika svårigheter i livet i stor utsträckning har sitt ursprung i (eller vidmakthålls och förvärras av) inlärningspsykologiska och kognitiva processer. De olika KBT-strategierna syftar till att vara ett medel för patienten att undersöka och bearbeta dessa processer, d.v.s. de sätt individen ser på sig själv och sin omgivning (kognitioner) samt de sätt på vilket individen interagerar med omgivningen (beteenden).

Compassionfokuserad terapi
Compassionfokuserad terapi är en terapiform inom KBT-spektrat som utvecklats av den brittiska psykologiprofessorn Paul Gilbert. Metoden har en bred teoretisk bas med innehåll från evolutions- och socialpsykologiska teorier, buddistiska traditioner och på senare tid även idéer från funktionell kontextualism. Inom compassionfokuserad terapi betraktas ”compassion” eller ”selfcompassion” som psykologiska begrepp bestående av olika egenskaper och färdigheter. I behandling riktas fokus mot att utveckla dessa genom visualiseringsbaserade interventioner tillsammans med evidensbaserade interventioner inom det som kallats ”tredje vågens KBT”.

Psykodynamisk psykoterapi
En viktig del av boten i en psykodynamisk psykoterapi är att de problematiska livsmönster individen bär med sig synliggörs i relationen till psykoterapeuten. Genom att psykoterapeuten när detta sker hjälper patienten att bli medveten om det blir det möjligt för patienten att nå en känslomässigt grundad förståelse vilket underlättar förändring. Genom att psykoterapeuten på ett empatiskt sätt lyssnar och inte avvisar eller värderar, kan patienten få en ny känslomässig erfarenhet av att kunna bli accepterad som den han eller hon är. En sådan erfarenhet kan i sig bidra till att patienten förändras. I arbetet med att hjälpa patienten att utforska sina känslor, behov, motiv och relationer kommer en psykodynamisk psykoterapi att delvis handla om att förstå individens livshistoria. Huvuddelen av tiden ägnas dock åt att arbeta med känslor, tankar, motiv och relationer som är aktuella i patientens liv

Relationell psykoterapi
Namnet relationell psykoterapi syftar på relationers betydelse i två avseenden. För det första syftar ordet relationell på en människosyn och utvecklingspsykologi som utgår från att människans medfödda behov av relationer har avgörande betydelse för psykisk utveckling och välbefinnande. För det andra syftar relationell på terapisituationen där stor vikt läggs vid patient-terapeutrelationen och hur denna kan användas för att främja patientens utveckling. För egen del arbetar jag med detta som ett förhållningssätt i mina terapier.

Affektfokuserad psykoterapi
Fastän affekt anses som en viktig förändrande faktor i psykoterapi av nästan alla teoretiska riktningar, och även ses som en gemensam kurativ faktor i vissa studier , så har forskning om affekternas roll i psykoterapi hittills varit ytterst begränsad, men är numera på stark frammarsch. Diener et al. (2007) finner i en forskningsöversikt, att ett affektfokuserat arbetssätt i psykodynamisk terapi ökar patienternas emotionella medvetenhet, fördjupar patientens affektiva erfarenhet i sessionen, och bidrar till att skapa emotionella uttryck. Dessa allmänna affektfokuserade tekniker hade ett tydligt samband med positivt utfall i psykodynamisk psykoterapi.

Detsamma gällde när terapeuterna fokuserade sina interventioner mot att öka medvetenheten om sina affekter hos patienten. Det är svårt att klart avgränsa vad som är just affektfokuserade metoder då alla psykoterapeutiska metoder direkt eller indirekt påverkar patientens känsloliv. Det finns dock ett antal psykoterapeutiska approacher som uppfyller vissa kriterier om teori, metod och forskning. (Havnesköld, 2010)

1. I sin teori uttalat baserar sig på moderna teorier om affekt.
2. I sin metod beskriver replikerbara riktlinjer och systematiskt arbete med affekter som centralt tema.
3. I sin forskning visat på effektivitet i RCT-studier.

Bland de approacher som lever upp till samtliga dessa tre kriterier kan nämnas: Affektfobi Terapi (McCullogh & Magill, 2008), olika varianter av Psykodynamiska korttidsterapier (STDP) baserade på Davanloos metod (Abass et al. 2006) Emotion Focused Therapy (Elliott et al. 2004) Mentaliserings-baserad terapi (Bateman & Fonagy, 2006) Schemafokuserad terapi (Young et al.,2003) och CompassionFocused Therapy (Gilbert, 2005) Gemensamt för dessa metoder är hypotesen att undvikande av hotfull emotionell upplevelse upprätthåller klientens symptom och att exponering av emotioner vid trygg anknytning (positiv allians) är en nyckelfaktor i behandlingen.

Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy (AEDP) är en affektfokuserad psykoterapiform på stark frammarsch och är en integrerande modell av psykoterapi som sammanför relationellt och upplevelsebaserat arbete, med syfte att inte bara lindra lidande utan också få människor att växa och blomstra.  Modellen uppvisar gott vetenskapligt stöd för effektiviteten av AEDP som en terapimodell som kan åstadkomma meningsfulla och förbättrade resultat över en rad psykologiska symtom.

AEDP har rötter i psykodynamisk teori, (bland annat inspirerad av Winnicott) och anknytningsteori (Bowlby, 1994). Affektteori, neurobiologi (Tomkins, 1962; Damasio, 1999), affektiv neurovetenskap (Panksepp, 2009; Schore, 2009) och kroppsinriktade terapeutiska teorier är andra kunskapskällor. Den har beskrivits som en terapimodell som söker sin teori, och inte minst neurovetenskaplig forskning har stärkt de kliniska erfarenheterna på senare år. AEDP är en upplevelsebaserad, affektfokuserad, relationell terapiform

Psykoterapi förändrar hjärnan

• Psykoterapi förändrar även hjärnans biokemi i gynnsam riktning. Psykoterapi kan förändra aktiveringsgraden av olika delar av hjärnan. Ett tydligt exempel är kroppens rädslosystem som kan sägas bestå ett snabbt och ett litet långsammare system.
• Det snabba systemet som även ibland brukar kallas för ”the fast and dirty channel” p.g.a. av sin avsaknad av analys av det hot som det reagerar på, reagerar så snabbt som på 50 millisekunder. Här går, enkelt uttryckt, signalen ifrån inkommande stimuli till thalamus direkt till amygdala som vidarebefordrar till snabba beteendemässiga, autonoma och emotionella responser.
• Via det lite långsammare systemet (tar ca 500 millisekunder) sker en bearbetning via cerebrala cortex och hippocampus innan signalen skickas till amygdala för respons.
• Genom att vi exponerar våra patienter för stimuli och bearbetar detta via det långsamma systemet, kan man enkelt uttryckt säga att vi gör det snabba systemet lite mindre ”trigger happy”, d.v.s. har vi exponerat vår patient t.e.x. för obehagligt stimuli eller känsla och fått till stånd en omtolkning, så kommer även det snabba systemet att lugna ned sig.
• På liknande sätt fungerar traumabearbetning fast då arbetar man ännu mer med det episodiska minnet och försöker sortera ihop defragmenterade minnesbilder innan man exponerar patienten.
• Kraftigt förenklat skulle vi kunna säga att psykoterapi strävar efter att minska aktiveringen av vår hothjärna till förmån för andra system

Psykoterapi påverkar på många områden

• Terapeuten skapar en trygg och förtroendefull allians med sin klient
• Kan mildra/moderera stressnivån hos klienten
• Aktivera både känslor och kognitioner (tankar) och skapa en balans dem emellan.
• Skapa nya personliga berättelser för klienten där anknytningssystemet är aktiverat och där personens egen förmåga att reglera sina känslor stöds.

   (Louis Cozolino)

Vad är det som är den verksamma komponenten i psykoterapi?
Common factors gemensamhetsfaktorerna som anses ligga bakom effekten av psykoterapi:
Bruce Wampold nämner följande faktorer som viktiga:

• Arbetsalliansen är mycket viktig
• De relationella komponenterna är viktiga (den emotionella relationen mellan terapeut och klient)
• Empati hos terapeuten
• Terapeutens tilltro till sin teori
• Klientens tillit till terapeuten
• Den inspirerande och stimulerande effekten av terapeutens personlighet
• Acceptansen till en alternativ förklaring till den dysfunktionella som patienten kan ha om sin problematik tycks vara väsentlig.
• Patientens förväntningar tycks vara viktiga.
• Behandlingens struktur är väsentlig
• Den gemensamma behandlingsöverenskommelsen
• Patientens kulturella bakgrund har betydelse
• Stödet ifrån viktiga andra har också inverkan på behandlingsutfallet

Så här arbetar jag integrativt